| Ellen på besök hos veterinären |
Det här är historien om Ellen - en liten blå undulat som kom till vår familj en vecka före påsk 2010. Det enda vi visste om henne var att det var en hona på snart sex år och att hennes näbb var lite lång men i övrigt pigg och frisk.
Vi fick tid inom en timme hos veterinären. När vi var på väg till veterinären tänkte jag på vad de skulle säga om fågeln. Den kunde ju omöjligt ha kunnat äta ordentligt. Det var 50% chans att de skulle klippa näbben och 50% risk att de skulle behöva avliva henne. De klippte näbben. De tog så mycket som de vågade. I och med att pulpan växer med näbben är det risk för att man klipper för mycket och hon börjar blöda. Så slutresultatet blev att näbben nu var "vanligt för lång". Vid den här längden är det dags att gå till veterinären. De undersökte också "vecket" på vaxhuden som hon hade men hittade inget fel, inget skabb eller andra odjur. Vi skulle fila på hennes näbb och komma tillbaka efter 2 - 3 veckor och klippa mer, om det behövdes. I övrigt var det en frisk, pigg undulat med fin fjäderdräkt. Hur nu detta var möjligt?! Men det var ju jättebra nyheter. Vi fick hem en frisk undulat med "ny" näbb. Ny näbb, nytt hem, nytt namn - Ellen.  Ellen på burtaket efter vi kommit hem från veterinären.
 En trött Ellen på klätterväggen Den här gången var det dags att ringa Blå Stjärnan, där de har en exotisk avdelning med fågelkunniga veterinärer. Vi fick välja på en akuttid, vilket betyder att vi skulle få träffa en hund- & kattveterinär eller en tid först på onsdag. Vi tyckte det var bäst att få träffa en veterinär som var expert på fåglar så vi fick komma på onsdag morgon. Vi blev välkomnade av en sköterska som frågade om vilka symptom som vi hade lagt märke till. * Hon kunde inte flyga. * Jag hade inte sett att hon åt något men drack mycket vatten. (Men det kom avföring, så något fick hon i sig när jag inte såg på.) * Hon var trött. * Inga ljud. * Hon var tjock under gumpen, vilket av min erfarenhet brukar betyda tumör. (Jag måste erkänna att jag inte hade höga förhoppningar att komma hem med en levande undulat.) Sköterskan frågade också om matvanor - både innan Ellen blev sjuk och om/vad hon åt nu, fanns det någon avföring och hur ser den ut, om det fanns fler fåglar i hemmet osv. Sedan blev hon undersökt av veterinären och vidare till röntgen för att se om det var en tumör hon hade. Det såg inte så bra ut... Ellen hade ett blåmärke på magen, som hon antagligen hade fått när hon kraschlandade och det var blödningen som gjort att hon inte kunde flyga. Blödningen hade hon fått p.g.a. akut K-vitaminbrist. Även den förväxta näbben orsakades av K-vitaminbrist. Hon saknade även andra vitaminer som inte visade några yttre symtom. Vitaminbristen hade hon fått av felaktig diet. Bara frön alltså. Röntgen visade att hon hade en något förstorad lever, orsakad av B-vitaminbrist. Kulan under gumpen visade sig inte var en tumör, utan "bara" en fettkula. Också den kommer av felaktig kost. Ellen blev ordinerad: - vitamin- & medicinblandning i sju dagar, uppehåll i sju dagar och slutligen medicin i sju dagar till. - egen bur, så hon slapp att visa sig starkare än vad hon var och att hon skulle slippa att bråka om maten o.s.v. - värmelampa (30 °C) - vara inne i badrummet en stund (ca 1 timme) varje dag, för att få luftfuktighet - byta fröna till pellets. Vi hade försökt ett par gånger tidigare att få undulaterna och nymfparakiterna att äta pellets utan att lyckas. Nu måste det gå! Hon var något bättre samma dag vi kom hem från veterinären. Hon hade fått en vitaminspruta där och den verkade redan! Nästa dag körde vi gång med medicinen som hon fick i näbben. Det var inte populärt men det gick. Sedan tidigare har jag fått tipset att inte tycka synd om fågeln. Något jag behövde påminna mig om... Ge medicinen vänligt men bestämt. Varje dag märktes en liten skillnad till det bättre. Dag 1-2: Hon trivs under värmelampan och rör sig något mer. Dag 3: började hon låta lite. Dag 5: låter lite mer och rör lite på sig (lite mer än bara sitta still, låååångt kvar för att kunna säga att hon är aktiv). Dag 6: hon börjar att visa lite intresse för de andra fåglarna. Dag 8: första dagen utan medicin. Dag 10: hon flyttar in hos de andra fåglarna igen. Dag 11: hon gör sitt "duvkurr". Äntligen. Dag 12: flög hon!! Hon flög från sitt rum till ett annat, en flygtur på ca 5 m. och hon höll en höjd på ca 30 cm. över golvet. Men hon flög! Dag 13: hon flög i ögonhöjd idag! Dag 15: medicin igen. Dag 18: hade hon varit sjuk? Vi måste naturligtvis avsluta medicineringen men Ellen är tillbaka! Dag 21: Sista dagen med medicin.
 Ellen i full fart i klätterträdet! Hon var ute och lekte med de andra fåglarna, klättrade i trädet och hade skojigt igen. Det var så roligt att se att hon tillfrisknat så snabbt! Men var inte näbben lite lång igen? Det var bara att ringa veterinären IGEN. Läs mer |
